Måste sova nu
Jag tänkte bara skriva lite först. Idag när vi hade filosofi kollade vi på Annas Eviga, typ en filosofisk talkshow på SVT1. Idag såg vi avsnittet om döden. Jag har ett par vänner som är riktigt rädda för döden. Tycker det är lite svårt att förstå dem tyvärr, men alla är vi olika och det kan ju ingen ta ifrån oss. Det var i alla fall bra, för det var en kille där, runt 30. Och han skulle snart dö. Och han beskrev verkligen hur han hoppades att det skulle vara, det var jättevackert. Han berättade om en skön känsla i kroppen när han svävade i rymden, där fick han svaret på alla sina frågor. När han blev nöjd skulle han vakna upp under en fuktig gran i Dalarna. Där skulle han gå framåt, se andra människor vakna upp under sina granar för att tillslut möta människor han saknat och tycker om. Jag är inte rädd för döden alls, den är hemskt sorglig såklart och jag hoppas alla mina kära dör av ålder, så att de får leva ett långt liv. Ett så långt som möjligt. Jag blir lite ledsen när jag tänker på alla som ska dö. Fast jag hoppas att de känner sig nöjda, när de dör alltså. Att de känner att livet de levde var underbart vackert och fint. Därför ska man leva efter sina egna villkor och följa sitt egna lilla hjärta. Då kommer man vakna upp varje morgon och känna sig nöjd och glad. Då har du det liv du önskar, varje dag! Lev inte varje dag som den vore din sista. Ha mål, långa och korta. Se ljuset i var dag och gör bara saker som gör dig lycklig. Godnatt och så
